Hoppa till innehåll
Det koreanska språket, hanguk-eo (한국어) i Sydkorea och joseon-eo (조선어) i Nordkorea, är ett språk med ett oklart ursprung. Vissa forskare definierar det som ett isolerat språk, vilket innebär att koreanskan inte tillhör någon specifik språkstam; andra anser att det tillhör den altaiska språkstammen, alltså samma stam som turkiska, mongoliska och kanske även japanskan. En anledning till denna teori är de många likheterna som finns i den grammatiska strukturen.
Men vilka är de viktigaste kännetecknen för det koreanska språket? Låt oss ta en titt på dem i den här artikeln.
Det koreanska alfabetet hangul
Det koreanska alfabetet hangul (한글) är ett skriftsystem specifikt för det koreanska språket. Det uppfanns 1443 av en grupp lärda på order av kung Sejong den store (세종대왕, Sejong-dae-wang). Syftet var att skapa ett skriftsystem så det koreanska folket lättare skulle kunna lära sig läsa och skriva med hjälp av ett lättanvänt skriftsystem. Innan hangul uppfanns användes kinesiska ideogram (kanji) och det krävdes en hög utbildningsnivå för att lära sig att läsa.
Hur det koreanska alfabetet är utformat
Hangulalfabetet består för närvarande av 40 bokstäver (jamo, 자모), varav 19 är konsonanter och 21 är vokaler. De olika konsonanternas visuella form efterliknar munnens eller läpparnas form när de uttalas. Vokalernas form refererar till en filosofisk ideologi. Koreanska vokaler består nämligen av tre tecken ㅡ, ㅣ och ∙.
Den horisontella linjen representerar jorden, den vertikala linjen och punkten symboliserar himlen. Dessa tre huvudelement utgör kosmos enligt österländsk filosofi. Vokaler bildas genom en kombination av dessa tecken som därmed får ett filosofiskt värde.
Vidare bildar vokaler och konsonanter olika stavelsegrupper. Varje stavelse består av minst två och högst fyra bokstäver. Ordningen på bokstäverna är: konsonant-vokal-konsonant-konsonant-konsonant. Om ett ord fonetiskt börjar med en vokal föregås det grafiskt av en stum konsonant (ㅇ), eftersom ordet måste börja med en konsonant.
Dessutom följer de två sista konsonanterna inte de två första bokstäverna längs samma linje, utan är placerade under dem i något som kallas 받침 (batchim). Som exempel kan vi se att i ordet batchim är bokstäverna ㄷ och ㅁ är de sista konsonanterna i de två stavelser som de bildar och är därför placerade under de två första bokstäverna (konsonant + vokal).
Varje konsonant och vokal i koreanska har sitt eget unika uttal och ljud. Dessa ljud speglas ofta i koreanska slanguttryck. Till exempel uttalas ㅋㅋ som “ke ke”, vilket påminner om ljudet av skratt, ungefär som “hehe”. Det används ofta i sms för att svara på något roligt eller intressant. Nyfiken på fler koreanska slanguttryck? Klicka här!
Om du vill lära dig mer rekommenderar vi att läsa vår artikel om det koreanska alfabetet.
Grammatisk struktur i det koreanska språket
En stor skillnad mot de flesta västerländska språk är att koreanskan har en annorlunda grammatisk struktur: den är inte SVO (subjekt-verb-objekt), utan SOV (subjekt-objekt-verb). Verbet är i själva verket alltid det sista elementet som infogas i en mening och föregås därför av subjektet och alla komplement.
När det kommer till enkla meningar är det inte så svårt att förstå i praktiken. Ett exempel är meningen “Jag äter äpplet.” som kommer att återges på koreanska som “Jag äpplet äter.”, eller på koreanska: 저는 사과를 먹어요, jeoneun sagwareul meogeoyo. Men om vi vill uttrycka längre mer artikulerade meningar blir det mer komplicerat.
Vi säger att det är “komplicerat” eftersom vi är vana vid att tänka på vad vi ska säga i samma ordning som vi talar. För att tala koreanska måste man “tänka i en annan ordning”. Detta är någonting som många har problem med i början, men med lite övning kommer du att kunna utföra den mentala gymnastik som det innebär att byta till denna nya grammatiska struktur.
Hierarkin i det koreanska språket
Låt oss till sist inte glömma att det koreanska samhället sätter mycket emfas på hierarki. Denna mentalitet reflekteras i språket och det finns många lingvistiska artighetsgrader i språket som används för att skilja mellan vardaglig (반말, banmal), formell (존댓말, jondaetmal) and respektfull (높인말, nopimmal) språkanvändning. Beroende på artighetsgrad kan till exempel verbändelser ändras, ord bytas ut, och artighetspartiklar läggas till.
Nu kan du förstå de viktigaste kännetecknen i det koreanska språket. Om du vill lära dig mer rekommenderar vi också att du läser artiklarna ”Hur man säger hej på koreanska” och vår app för att lära sig koreanska, Hangul Quest.
Om du är nyfiken på det koreanska språket, kolla gärna in våra koreanska språkskolor eller våra onlinekurser i koreanska. Tveka inte att kontakta oss om du funderar på att resa till Sydkorea och studera koreanska.
