På koreanska används partiklar för att indikera subjekt och olika komplement genom att fästa dem som ett suffix till substantivet. Tack vare partiklar i koreanskan kan vi utan komplicerade prepositioner (som inte existerar inom koreanskan) förstå den roll som ordet har i en mening. Det vill säga om det är ett subjekt, objekt, om ordet agerar som ett komplement till en term eller liknande.
I denna artikel hjälper vi dig att identifiera subjektet i koreanska meningar och förklarar även hur du kan skilja på koreanska tema- och subjektpartiklar. Vi ska även ta en titt på hur de används i praktiken!
Koreanska temapartiklar (-은/는) och subjektspartiklar (-이/가)
Låt oss ta ett exempel från en väldigt lätt mening, “Hugh äter ett äpple”, subjektet – den som utför handlingen – är “Hugh.”, men partikeln som används för att markera “Hugh” som subjekt behöver inte nödvändigtvis vara en subjektspartikel. Faktum är att det andra fallet är vanligare. Orsaken är att subjektet och huvudtemat – den eller det som meningen handlar om – nästan alltid sammanfaller i en mening. Så i de allra flesta fall är det temapartiklar -은/는 (-eun/neun) som används för att indikera subjektet och endast ibland subjektpartiklar -이/가 (-i/ga).
Det kanske låter komplicerat men det är lättare än du tror! Låt oss återgå till vår exempelmening “Hugh äter ett äpple”, vi kan översätta det som följande:
우고는 사과를 먹어요. (Ugoneun sagwareul meogeoyo)
우고 (Hugh) är sammansatt med temapartikeln 는. Vi väljer 는 och inte 은 eftersom substantivet som partikeln är sammansatt med slutar med en vokal. Hade det slutat med en konsonant hade vi använt 은 istället. I samma mening hade du även kunnat använda subjektpartikeln 가, istället för temapartikeln 는:
우고가 사과를 먹어요. (Ugoga sagwareul meogeoyo).
Vidare kan meningen 우고는 사과를 먹어요 (där temapartikeln 는 används) vara ett svar på frågan “Vad gör Hugh?”
Varav meningen 우고가 사과를 먹어요 (där subjektpartikeln 가 används) kan vara ett svar på frågan “Vem äter äpplet?“
Skillnaden mellan de två meningarna är att i den första där vi använder temapartikeln (는) är fokuset redan på Hugh och han blir subjektet i samtalet. I den andra meningen med subjektpartikeln (가), är det fokus på handlingen att äta äpplet och vi introducerar ny information, Hugh, som äter äpplet.
I båda fall är alltså Hugh subjektet i meningen, men i det första exemplet är han dessutom också temat i sammanhanget. Fokus ligger alltså på Hugh och vad han gör, och inte på själva äpplet. I det andra exemplet är det tvärtom där huvudfokuset ligger på ätandet av äpplet och Hugh är bara där och utför handlingen.
Låt oss sammanfatta: för att indikera subjektet i koreanska kan du använda temapartiklarna (-은/는) där subjektet sammanfaller med temat, och subjektpartiklarna (-이/가) när temat och subjektet inte sammanfaller.
Hur vet du vilken temapartikel du ska välja mellan 은 och 는?
Om ordet som partikeln är sammansatt med slutar på en konsonant, använd 은.
Om ordet som partikeln är sammansatt med slutar på en vokal, använd 는.
Hur vet du vilken subjektpartikel du ska välja mellan 이 och 가?
Om ordet som partikeln är sammansatt med slutar på en konsonant, använd 이.
Om ordet som partikeln är sammansatt med slutar på en vokal, använd 가.
Användning av subjekt- och temapartiklar i samma mening
I vissa fall går det att använda både tema- och subjektpartikeln i samma mening. Detta sker till exempel med negativa nominella predikat och konstruktioner som indikerar besittning/ägarskap. För att göra det tydligare, låt oss se på några exempel.
Exempel på negativa nominella predikat:
“Detta är inte kaffe” -> 이것은 커피가 아니에요 (igeoseun keopiga anieyo).
I ovanstående mening är “detta” subjektet och “kaffe” substantivfrasen.
I koreanska tillsätter du temapartikeln till ordet “detta” – eftersom det är det som vi pratar om, temat i meningen. Därför blir ordet “이것은”.
Vi lägger sedan till subjektpartikeln till substantivfrasen “kaffe” – eftersom det är subjektet av verbet “är” som modifieras av negationspartikeln “inte”. Därför blir meningen 커피+가 plus den negativa formen 아니에요.
Låt oss kolla på ett till exempel:
“Jag är inte en korean” -> 저는 한국 사람이 아니에요. (jeoneun hanguk sarami anieyo).
I denna mening är ordet “jag” subjektet och “en korean” själva substantivfrasen.
I koreanska lägger vi till temapartikeln till ordet “jag” – eftersom det är huvudämnet, fokuset i meningen. Detta blir alltså 저는.
Därefter lägger vi till subjektpartikeln till substantivfrasen “en korean” (vilket på koreanska översätts till “en koreansk person”, 한국 사람”). Likadant modifieras subjektet av ett verb i sin negerade form och därmed läggs 사람 + 이 till samt den negativa formen 아니에요.
Ett annat fall där koreanska tema- och subjektpartiklar används inom samma mening är konstruktioner som indikerar ägandeskap. Notera att ägandeskap i koreanskan inte uttrycks med verbet “att ha” utan med verbet 있다 (itta), som bokstavligen betyder “finns/existerar”. Om du vill säga “Jag har en penna” så säger du egentligen på koreanska “gällande mig så finns det en penna” genom användning av tema- och subjektpartiklar.
Meningen på koreanska blir då:
저는 펜이 있어요 (jeoneun peni isseoyo)
“Jag” (저 + 는) är subjektet i meningen, och “penna” (펜 + 이) är substantivfrasen av verbet “finns” (있어요). Detta känns säkert förvirrande eftersom det är väldigt annorlunda från svenskan och engelskan, men så fort du vänjer dig och förstår hur språket fungerar så kommer det kännas naturligt!
Vi hoppas att denna artikel hjälpt dig att förstå hur du använder topik- och subjektpartiklar i koreanskan. Det finns naturligtvis massvis med andra partiklar i koreanskan för att uttrycka olika komplement men om du förstår innehållet i denna artikel har du tagit dig förbi den svåraste biten!
Under tiden vill vi passa på att rekommendera våra kvalitetssäkrade onlinekurser i koreanska av Hanyang University. För mer information och registrering, klicka här.
För mer information om det koreanska språket och kulturen, följ gärna vår blogg! Om du har frågor om att bo och studera i Sydkorea, tveka inte att kontakta oss!
